@article{Sandberg_1, title={Towards a Happy Ending? Positive Ageing, Heteronormativity and Un/happy Intimacies}, volume={20}, url={https://www.lambdanordica.org/index.php/lambdanordica/article/view/460}, abstractNote={<p>Abstract available in Swedish:</p> <p>Trots ett ökat teoretiserande av queer tid och queera temporaliteter är queerforskningens intresse för åldrande och äldre påfallande ljumt. Att tänka samman queerteori och åldrandeforskning är dock ett angeläget och löftesrikt projekt som inte enbart handlar om att studera livsvillkoren för äldre LHBTQ- personer utan även om att utforska hur normativitet kan förstås i relation till äldre och det goda livet (i ålderdomen) i en vidare bemärkelse. Åldrandet och äldre har ofta, liksom queera liv, kommit att förknippas med skam, äckel och det bakåtsträvande: själva framtidens motsats. På senare tid har de negativa diskurserna om åldrande dock kommit att samsas med mer positiva, enligt vilka livet på ”äldre dar” innebär en möjlighet till fortsatt aktivitet och delaktighet och betraktas som en tid för självförverkligande efter pensioneringen. Kritiska forskare har problematiserat det goda/positiva/framgångsrika åldrandet som det formulerats inom såväl forskning som populärkultur och massmedia, och menar att nya, positiva diskurser riskerar att osynliggöra intersektionella ojämlikheter mellan äldre. Denna artikel utvecklar existerande kritisk forskning om positivt åldrande genom att diskutera heteronormativitet och hur positivt åldrande konstrueras som just positivt genom att associeras till tv.samma heterosexuella relationer och barnbarn. Artikeln diskuterar uttryck för positivt åldrande inom massmedia och forskning och kopplar samman dessa med Sara Ahmeds teoretiserande av heterosexualitet, familj och lycka. Frammanandet av det positiva åldrandet och den sammanhängande heteronormativa ”lyckliga” intimiteten sker dock genom en kontrastering mot ett ”misslyckat” och ”olyckligt” åldrande, som knyts till åldrande med funktionsnedsättningar i allmänhet och demenssjukdom i synnerhet. Genom medicinska diskurser om ”sexuellt opassande beteenden” hos demenssjuka äldre positioneras dessa som problematiska, abjekta, och queera (icke)subjekt, vilkas intima relationer framställs som olyckliga relationer. Avslutningsvis diskuterar artikeln hur heteronormativa relationer och intimitet fyller en viktig funktion i konstruktionen av det positiva åldrandet, som en länk till eller association med framtid och en disassociation med negativitet, förlust och död i åldrandet.</p> <p>&nbsp;</p> <p>&nbsp;</p&gt;}, number={4}, journal={lambda nordica}, author={Sandberg, Linn}, year={1}, month={1}, pages={19-44} }